Jag vet inte riktigt om jag förstår vart du syftar. Själv är jag miljöaktivist och inte så insatt i hur mycket doktriner styr utrikespolitiken och vilka andra faktorer som inverkar.
Det jag vet är att den rådande historieskrivningen som <strong>Forum för levande historia</strong> och många med dem står för är ett bekymmer. Ur miljösynvinkel är det ett problem när politik skiljs från materiella förhållanden. Liberala regimer har lett till omfattande miljöförstöring och förtryck av människor inte minst i andra länder än det egna.
När den rådande historieskrivningen osynliggör de materiella förhållandena och överbetonar ideologi så uppstår flera problem. Tidsramarna är godtyckliga och förklaringsmodellerna likaså. Vi förväntas ta avstånd från nazismens rasistiska ideologi, inte dess kapitalistiska kolonialiseringspolitik gentemot Östeuropa och förtryck av arbetarklassen. Första världskriget till skillnad från det andra ses som "urkatastrofen", som uppstod ur intet, medan det andra uppstår ur två totalitära ideologier.
I avvaktan på att alla Europas länder blir alliansfria så menar jag att det är dags att organisera en historierörelse över alla gränser för att sätta in olika europeiska länders erfarenheter i ett globalt sammanhang. Visst kan man se det som att frågan kan reduceras till att ta avstånd från USA-imperiet och betrakta nästan alla som vasaller i övrigt. Men en ekologisk och ekonomisk analys av världsläget ger för handen att USA:s makt är i avtagande och att det finns spänningar bland de härskande skikten.
Så varför inte utnyttja det. En dialog väst–öst som sätter Europa in i ett global sammanhang och därmed in i en multipolär värld är till nytta både för folkets breda lager och svenskt näringsliv. Därtill kan ett sådant projekt göras utan att se utrikespolitiska doktriner som ensamma viktiga avgörande faktorer.
Mot oss har vi Göran Lindblad, som leder EU-projekt för att skriva om Europas historia och en tysk CDU-politiker som ligger bakom det nya <strong>Europahistoriska museet</strong> i Bryssel med EU-stöd.
Att skriva en mer sammanhängande historia, med stöd från Churchills, Kissingers och många andras analyser – som går i direkt motsättning till den rådande liberala historierevisionismen – torde var tacksamt. Första steget bör vara ett exakt fastställa var historierevisionismen tar sig uttryck.
Ett litet tips är att när den så nyss avgångne SKMA-ordföranden <strong>Kristian Gerner</strong> vetenskapligt granskar statliga myndighetens <strong>Forum för levande historia</strong> utställning om Baltutlämningen och godkänner att deltagande från den typ av baltiska grupper som utlämnades i Förintelsen kan reduceras till ett tillfälle under tyskt befäl. Den här typen av förnekelse av deltagande i Förintelsen, med fokus på Ribbentroppaklten och demonisering av Sovjet, har sedan blivit standard i Litauen och Ukraina. Liberalismens historieskrivning har nått vägs ände när den förgyller nazismens kollaboratörer inte bara i hemlighet utan öppet i sin historieskrivning.
↧